Fredag

Både igår och idag har jag vaknat alldeles för tidigt. Har sovit dåligt och vaknat flera gånger under nätterna.. Kanske har jag lite för mycket att tänka på för tillfället. Det är mycket nytt som kommer hända nu framöver, inte dåiga saker men jag har en förmåga att alltid förstora upp små saker. Inte min bästa egenskap!

Igår åkte jag skridskor för första gången sedan mars, det gick väl helt okej, inget fall blev det heller ;) Och jag tror inte att träningsvärken från slideboard passet blev värre heller. Så det är skönt! 

Idag blir det en kort dag på universitetet med en föreläsning på 2  timmar. Känns ganska lagom en fredag som denna faktiskt. Efter det borde jag åka hem för att plugga. Jag känner att jag ligger efter ganska mycket i den här kursen så det får bli dagens måste.

I eftermiddag ska jag börja planera min träning under vintern. Och jag tror att det kommer bli jättebra! Ser fram emot en vinter med hård träning. Jag har suttit och funderat ut lite på vad jag själv vill förbättra och vad jag vill lägga vikt på i träningen. Vi hade en föreläsning igår som handlade mycket om prestationsångest och jag kan säga att jag kände igen mig i det allra mesta och insåg att det kanske är en bit jag borde lägga ner lite tid på. Det är så lätt att säga att man ska tänka positiva tankar, svårare att göra det. Jag har aldrig i hela mitt liv kunnat misslyckas med något. Har något inte gått vägen har jag alltid grävt ner mig. Och jag vill inte göra något jag inte tror att jag är bra på. Jag vet inte vad det kommer ifrån, studier säger att det kommer ifrån föräldrars påverkan med ett resultatinriktat klimat. Föreläsaren pratade också om att föräldrarna upplever sina drömmar genom sina barn. Visst kan jag känna igen mig lite i det här när jag tänker efter men jag skulle aldrig säga att mina föräldrar har pushat mig för hårt eller varit besvikna på mig vid sämre resultat. Men jag vet att både mamma och pappa är likadana så det kanske är att man har sett dem vara besvikna eller arga på sig själva när något inte har funkat för dem. I dagsläget känner jag iallafall ingen press ifrån mina föräldrar utan det kommer ifrån mig själv om de så är på cykeltävlingar, på startlinjen på en skridskotävling eller om det är studieresultat. Jag tror att min vilja till att lyckas har pushat på mig och gjort att jag har kommit dit jag är idag men det är viktigt att det inte går för långt. Var orsaken än ligger så vet jag att det är jag själv som vill det här och det är min egen dröm, och jag är jätteglad att jag har mina föräldrar som ställer upp för mig! Nej nu svävade tankarna iväg... Jag måste skynda mig till uni nu!

/Linnea   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0